Den första euforiska känslan har nu lagt sig och man väntar otåligt på att komma vidare mot det färdiga köket.
Kaklet är i alla fall på plats nu. På plats, så till vida att vi har hämtat ut det och kan sitta och begrunda de tjusiga mosaikrutorna varje dag, i kartongen. Den gångna helgen var det så äntligen dags att välja bänkskiva. Ännu ett fantastiskt bemötande av kunniga människor. Vi ville gärna ha en skiva i sten men snabbt gick det upp för oss att det faktiskt fanns fantastiska, konstgjorda bänkskivor som var både billigare och inte alls lika känsliga för eventuella fläckar.
Med tanke på att vi hade glömt kakelproverna hemma och inte hade något annat än vår magkänsla att gå efter så är vi mycket nöjda med valet av laminatskiva. En stark och snygg variant med stenlook som var behandlad med något som kallades AET yta. Det blev ju till att fråga förstås, för ingen av oss hade någon koll på vad det innebar. Det enda vi förstod var att det var något bra, för det syntes på prislappen.
Vi fick det förklarat för oss som så, att en laminatbänkskiva som har en AET-yta har en yta med en mattpolerad och etsad stenkänsla. Den blir heller inte lika känslig för märken och kladd från exempelvis fingrar. Vi lät oss övertalas och valde en grå-beige stenmix som kändes lite ny och annorlunda. Vi litar, som sagt, på vår magkänsla och tror att det kommer att bli en perfekt kombination tillsammans med de rostfria vitvarorna och de ljusa bokluckorna.
När man sitter och skriver artiklar och ser på bilder som handlar om kök blir man nog lite skadad. Man kan liksom inte låta bli att ta till sig lite av det nya och annorlunda som man ser. Vi ville absolut ha en kortsida, där köksbänken tar slut, i samma utförande som bänkskivorna. Snickaren som ringde upp oss och skulle komma och montera alltihop undrade flera gånger hur vi tänkt oss och framförallt varför. Han var nog inte så van vid just den här typen av utsvävningar. Än en gång gällde det att lita på sitt eget omdöme och till sist fick vi lov att beställa vår kortsida också och jag lovar att ni skall få se hur det blev.
Vet inte om ni lyckats se vår hemska lysrörsarmatur på tidigare bilder i artikelserien? Vi har verkligen försökt att dölja den på fotona men i verkligheten går det inte att blunda för sådana extremt omoderna saker. Den blev så fantastiskt omodern nu, helt plötsligt. Synlig för allas ögon mitt i taket fick det bli en snabb och inte så kostsam lösning på det problemet. Efter lite hjälp med strömmen, från en snäll kompis, har vi nu fått en liten men söt spotlightskena med 3 små lampor i. Vilken skillnad på ljus. Hade jag vetat det hade jag aldrig väntat i 9 år...
